Läste precis i http://londonhannas.blogg.se blogg. Hittade ett inlägg om otrohet.
Håller med det hon skriver till 100 %.
Varför är man otrogen? Vill man att det ska ta slut. Att den andra partnern ska upptäcka det så man slipper göra slut själv.
"Det var bara jag som va blind - som bara ville se det vackra jag såg mellan mig och honom." Skriver hanna, och det blir ju så man blir ju blind man ser inte det som andra ser. Man vill ju att det ska vara föralltid så man ser inte det dåliga man bestämmer sej för att bara se till det bra.
Jag har haft pojkvänner som varit otrogna, men jag blev aldrig direkt arg för jag såg bara det som vi hade från början. Idag ångrar jag att jag inte blev argare, antagligen trodde dom 2 som var otrogna att det var okej när jag bara var lugn och sket i det. Jag vill inte direkt peka ut någon men en av killarna jag var tillsammans med var tillsammans med en tjej efter mej, han var otrogen mot henne också och jag bestämde mej för att berätta men ingen trodde på mig för den personen som var otrogen sa ju självklart att han inte varit det. "En gång otrogen, alltid otrogen?" Stämmer det, ska man alltid gå på det. Om man träffar en kille och är tillsammans i flera år och på en fest kysser han någon annan och han berättar, gör man slut då eller förlåter man? Kommer han vara otrogen framöver också då?