Det här är lika svårt för mej som det är för dej.
Jag kommer sakna dej, ja det kommer jag. Länge antagligen. Det blev 1 år o 4 månader typ. Det är länge.
Du verkar inte må särskilt bra nu heller och jag finns för dej. Du kommer alltid ha en del av mitt hjärta.
Ibland känns det som om jag ångrar mej. Som om jag ångrar mitt beslut. Hur ska jag veta. Det känns som om jag skjutet mej själv i hjärtat.  Allting har blivit kaos nu och jag vet varken ut eller in ..
Vi ska antagligen ses imon. Kanske gå på liseberg eller något. Vi får se hur det blir för jag vill träffa dej och jag vet att du vill träffa mej också. Men som jag sa till dej, det får inte bli för mycket. Men vi ska fortsätta träffas så länge du vill och orkar :)