Jag saknar att kunna ligga i dina armar och höra din puls slå.
Jag saknar hur du bara kunde titta på mej och märka att någonting var fel!
Jag saknar att kunna ringa dej när jag vill bara för att säga hej
Jag saknar mycket med dej, med oss!
Jag kände mej trygg när jag var med dej, för jag visste att när någonting gick fel då kunde jag falla tillbaka på dej, för du stod alltid där och tog emot mej!
Ibland rinner tårarna och då undrar jag om dom någonsin kommer försvinna.
För allt jag vill är att ha dej vid min sida, bara kunna ligga o kolla på dej hela natten och veta att du är min!

Jag kommer precis ihåg känslan när du ringde klockan 5 på natten, mitt hjärta gick i tusen bitar och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Ibland känns det skitbra och jag är lycklig men ibland faller jag tillbaka och förstår inte hur det kunde bli så här. Förstår inte vad som gick fel. Fast det vet jag egentligen men jag vill inte tro på det!
Jag kan säga ärligt att ibland så trodde jag att det skulle vara du och jag för alltid. Jag ville det! Ja det ville jag så oändligt mycket. Men nu är det som det är och jag får lära mej leva med det. För det var väl antagligen inte meningen att det skulle vara vi två.

jag fick en kommentar av någon jag inte känner. Det värms verkligen när någon bryr sej