Jag läste en blogg för några dagarsen. Hon skrev om hennes relation med sin pappa. Jag kände igen mej i det hon skrev och har verkligen funderat på vad jag har för relation till min pappa.

Har vi ens någon?

Många gånger har jag kännt starkt hat mot dej, då menar jag verkligen hat. Jag vill verkligen inte hata dej, du är min pappa men du har aldrig betett dej som någon. Vi ses inte längre, eller på födelsedagar, på julafton o sådana grejer ses vi ju men du är inte där för att träffa mej. Jag har aldrig kännt det så iaf. När hade du senast med dej en present eller sådant till mej? Nu menar jag inte att presenter är allt men det hade iaf varit något, det hade visat att du tänkte på mej.
Jag kommer aldrig att glömma allt du gjort mej, alla gånger du sårat mej, men jag bara stått där och inte vetat vad jag skulle säga. Jag har aldrig vågat säga emot dej men när jag väl har skällt ut dej så har du alltid försökt ge mej skuldkänslor för att inte vi har någon bra relation. Som om det vore mitt fel?
Ebba var med en gång när du sa en grej, hon försvarade mej sa något fint om mej istället.
För hon har märkt att allt du gjort sårat mej. Du har kallat mej saker som du säger dej själv inte minnas. Men jag minns det som igår, jag brydde mej egentligen inte men bara det att ens pappa kan säga något sånt. Jag tänker inte ens nämna det här i bloggen.
Jag bryr mej egentligen ingenting om allt du gjort mej, du har gjort så jävla mycket fel mot mej så jag är van jag skiter i det. Fast ändå inte.. För jag skulle vilja veta hur det skulle vara o ha en riktig relation. Det kommer vi aldrig att få, det är försent vi har redan våran relation och den kommer det aldrig gå o ändra på. Ses på födelsedagar, vi pratar sen säger vi hejdå!
Jag har alltid känt mej ful i dina ögon, har många gånger undrat vad det är jag gjort för fel. Men jag vet att jag inte gjort något fel för det är du som gjort det.

Igår sa mamma "Du börjar bli allt mer lik din far".
Det stack till för jag tänker aldrig bli som dej, du har svikit mej du har svikit många.


Du kommer alltid vara min pappa, oavsett och jag kommer aldrig hata dej, inte på riktigt även om jag ofta känner hat.
Jag är typ den mest förlåtande människan ivärlden men allt du gjort mej förlåter jag inte. Du har aldrig ens försökt få våran relation att bli något bra, du har inte ens försökt säga något bra om mej.
Du kan ju skylla på minnet som du alltid gjort. Jag bryr mej inte längre.